Ja, jag har funderat lite... Jag älskar att åka på uställningar, dels för att träffa folk och dels för att det är roligt att ställa ut hunden.... pyssla me den och "göra den snygg".
Kellie hatar utställningar... Det har förvisso blivit bättre men hon tycker INTE det är kul att springa i ringen, och när hon väl slappnat av i några sekunder blir hon snabbt "uppskrämd" av nån hund som skäller till eller nåt tält som fladdar till... Hon får alltid bra kritik som oftast har avslutats med " Lite rädd och försiktig, vill inte visa sej på bästa sätt.. därav priset" = en 2a.
Kellie är fin, hon har snygg kropp, vackert ansikte men kunde dock ha lite mer päls. Hon är en underbar personlighet snäll att ha o göra med på alla sätt, och visst har hon blivit mkt mer social och framåt. Så det är nåt att vara glad över... men jag bara önskar så att hon kunde visa sej som "hej, här är jag, o JAG ÄR SNYGGAST"
Dottie är den snyggaste hunden jag har, så är det ju bara. Hon har perfekt kropp, otrooolig frans för sin ålder och vackert ansikte och uttryck, pälsen är redan på god väg den med. Hon är en riktig buse, otroligt mkt fart och fläkt i henne. Ingen Donna, hon springer rätt igenom vatten och lera o vad som än korsar hennes väg. Men helt plötsligt en dag kom hon på att människor hon inte känner är livsfarliga.... Hon visar sej jättefint i ringen, för miljön har hon inga problem med. Men hanteringen på bordet.... hon får PANIK! Jag går just nu kurs med henne, där hon träffar mkt hundar och människor vilket ju är bra... Jag har haft med henne mkt på klubben för att miljöträna. Nästa steg är att typ ALLA ska få hållas med henne... Snälla människor givetvis... mkt godis och SKOJ ska det vara. Jag måste ju få ordning på min snygga hund?! Förhoppningsvis är det mkt hormoner som spelar in... Dessutom har hon en mkt större nyfikenhet mot va kellie har, vilket är bra.
Fly är den mest stabila hunden jag har. Utmärkt temperament och totalt orädd för allt. Hon är nog den sötaste och näpnaste (kan man säga så?) hunden i huset med. Jag älskar ALLT med henne. Fly visar sej som om hon vore snyggast i hela vääääärlden, speciellt när hon är på topp-humör. (Som sist i Lindesberg) Men min älskade lilla Fly har patella så hon ska inte gå i avel....
Visst kan jag ställa henne för att det är kul, men ändå? Var är min tur?! När ska det gå uppåt för mej? Jag tittar på hennes söta lilla ansikte och tänker att hon inte vet att hon egentligen är helt "värdelös" för mej.... Fast i verkligheten är det ju självklart tvärtom, hon är ALLT för mej. Min älskade älskade lilla Flisa... "Fröken näpen"....
Mira tror jag absolut på, hon är fruktansvärt söt, har fin kropp och är stencool. Älskar allt och alla! Förhoppningsvis har jag snart en hund att ställa ut iaf...
Det är inte så att jag tycker det är dödsviktigt att ha en massa Such Nuch Finuch hundar här hemma... men jag tycker som jag sa att det är KUL att ställa, det är bara så sorligt att jag knappt har nåt att ställa förtillfället.... Jag tror och hoppas att både Kellie och Dottie kommer göra framsteg i ringen... Kellie har VERKLIGEN gjort så stora framsteg mot när jag fick henne så jag tror verkligen att det kommer funka nångång i framtiden. Dottie är ung... så vi ska nog få ordning på henne, jag är ju envis så jag ger mej inte.
Sen skulle jag nog bli mer stolt över kellie om hon blir viltspårschampion, vilket ja tror även Dottan kan bli i framtiden... Men ändå... Det där med utställning har ju sin tjusning...
plus att man som blivande uppfödare självklart vill ha lite meriter på det området med, framförallt när jag står med mina egna uppfödningar så småningom...
Ja, jag ska inte tjata mer... Jag blev bara plötsligt översköljd av bitterhet.Fast jag är glad över alla mina hundar, dom ger iaf MEJ nåt allihopa.
Alla har sin personlighet och charm och alla kryddar dom upp livet på olika sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar