Sorry!

Jag har varit OTROLIGT dålig med att uppdatera! Förlåt mej!

Tiden bara rusar iväg... i lördags blev valparna 8 veckor, Idag var dom hos veterinären o fick sin första vaccination, sitt chip och givetvis en besiktning! Allt gick kanon, valparna skötte sej superbra och matte fick beröm för sina fina välartade valpar! Kändes fint i hjärtat! Å självklart blir man stolt! Måste givetvis berätta att lilla RW's Always By Your Side, "billy" Blir en Sorro och flyttar till degefors till en mysig familj där han kommer bli väldigt omtyckt. Å troligtvis kommer få prova på både agility och annat skoj, jag har dessutom beslutat att hålla "kvar" honom för bibehållen avelsrätt ("Halvfoder", å nä, det finns egentligen inget som heter så, men för at ni ska förstå vad jag menar) så det känns bra, han är ju bara så snygg! Spännde!
Min lilla älskling RW's Always And Forever "Amie" flyttar till kopparberg till ett äldre par, som redan har en papillonflicka, "Lady". Där kommer hon få det bra! O fortsätta vara liten, söt och bortskämd precis som nu!
Å "Mindie" och "Hollie" då? Ja, hjälp mej!!!!!!!!
JAg kan inte bestämma, jag KAN verkligen inte!

"Hollie" 8 v

"Mindie" 8 v

"Amie" 8 v

"Billy/Sorro" 8 v

Mina små hjärtegryn... jag kommer sakna er, OTROLIGT mycket!
"Mormor" älskar er!

Nä fy sjutton säger jag...

Det här med att vara uppfödare o välja hit o dit.. både med hjärta, men ibland hjärna o ibland för att man måste... Behålla alla valpar är ju aldrig ett alternativ hehe, det förstår ju vem som helst.... Men att välja bort lilla Amie för att hon ev blir lite mindre, behöver inte bli skitliten, men mindre.... det känns.... inte alls bra... jag är inte alls nöjd med det.....

Samtidigt kanske det är det bästa, smartaste bla bla bla bla...
Inte vet jag.... men jag tycker inte alls om det...
INTE ETT DUGG!

Näe... Får man lov o ändra sej?

Min hjärna går på högvarv.. å har så gjort den sista tiden. Jag har HELA TIDEN vetat vad jag egentligen borde välja. Egentligen... Lilla Mindie, var den jag föll för redan från början, från första stund jag såg henne, å det har heller inte ändrat sej. Hon blir kvar här. Amie, min lilla snutta, som nästlade sej in i mitt hjärta av olika orsaker.... Hon är ju bara för söt, så liten o näpen... men det är just det, liten. Hon blir förmodligen en ganska nätt tik. Å inte alls det bästa valet om man ämnar använda henne i avel... Å jag VET det..... Jag vet verkligen det. Hur söt o fin o underbar hon än är passar hon förmodligen inte mej, och mina planer. Hollie däremot passar in på alla sätt och vis... vilket jag vetat, innerst inne, hela tiden. Att sälja den jag egentligen tycker är allra finast vore ju rätt knasigt med tanke på att det är min första kull, o första chans att behålla nåt jag verkligen tror på. Jag tycker ALLA mina valpar är fantastiskt fina, och jag är jättestolt över allihopa, o kommer fortsätta vara det, vilket känns jättebra.... Men jag inser att jag som jag sagt tidigare, måste välja med både HJÄRTA och HJÄRNA.......

Lilla Amie plutt... Jag kommer hitta ett skitbra hem åt dej, där du kan komma till rätta fullt ut :)
För jag, o många andra som känner mej, VET att jag skulle behålla dej även om du skulle bli för liten för tex avel. Jag skulle aldrig kunna slita mej från dej då, därför känns det mer rättvist att ge dej en bättre chans redan från början. Du kommer förmodligen passa för både uställning, agility,spår osv osv...Å visst, kanske avel med, det får framtiden utvisa. Den som kommer få dej, kommer troligtvis bli en väldigt lycklig hundägare iaf, det är nåt som är sant!

Framtiden.....

Tiden går... o valparna växer så det knakar...

Ravenwaves Always By Your Side "Billy" 6 veckor

Ravenwaves Always In My Heart "Hollie" 6 veckor

Ravenwaves Always On My Mind "Mindie" 6 veckor

Ravenwaves Always And Forever "Amie" 6 veckor

Som alla säkert förstår har mina planer hela tiden varit att behålla en tik, om det blev någon som ja tyckte kändes rätt, var fin osv osv osv. Å till en början var jag jätteglad över att ha fått 3 tikar i kullen.... men insåg rätt snart att det snarare var en "förbannelse" hehe.... Att välja mellan 3 fantastiskt fina tikar (Ja, dom är faktiskt otroligt fina allihopa) är INTE lätt eller roligt alls!
Man måste både välja med hjärtat och hjärnan.... Jag var redan från första stund väldigt förtjust i "Mindies" utseende, dels det charmiga ansiktet, men också färgen.... Men efter ett tag var det nån annan som fastnade riktigt rejält i hjärtat.... Lilla "Amie".... Hon var den man engagerade sej mest i från början, hon hade svårt att hitta bröstet till en början... å vi fick kämpa endel med det... Sen fick ju valparna diarré troligtvis pga att kellie åt antibiotika... å då tacklade hon av rejält... gick inte upp ett ynka gram på nästan 2 dygn.... jag åkte i ilfart iväg o köpte ersättning, och gav mej sjutton på att jag skulle få ordning på henne! Har vi kommit såhär långt, överlevt kejsarsnitt och påfrestande start så ska vi banne mej inte ge upp nu! Jag matade henne i en dag, å det blev som en extra kick, efter det kom hon igång igen.... Lilla underverket.... Att hon är så lik mamma Kellie och pappa Rebus gör inte saken sämre! Jag insåg rätt snart att jag omöjligt skulle kunna skiljas från henne. Hon var/Är Min, så är det bara.... Men tiden gick.. å här finns ytterligare två UNDERBARA flickor.... Hollie är gudomligt söt, Mindie är gudomligt fin.....

Efter att ha funderat länge.. övervägt mkt.. funderat lite mer... Kom jag fram till att jag om jag vill, tänker tillåta mej själv att behålla två tikar från kullen. Jag kommer inte para kellie igen, ett beslut jag står fast vid. Hon fyller 4 i mars, eftersom det blev kejsarsnitt nu tycker jag inte det är värt det.... Jag har fått en helt underbart lyckad kull efter henne, 4 perfekta valpar. Alla friska o krya... Kellie har varit en fantastisk mamma, kunde inte ha varit bättre! Men därför känner jag att det är är min chans, jag får inga fler valpar efter henne... Jag tänker inte tvinga mej själv till ett beslut jag inte alls är nöjd med. Därför har jag nu beslutat att både Amie och Mindie stannar här. Punkt slut. Å det känns jättebra. Det kommer bli lite jobb med två valpar samtidigt, men det kommer det vara värt... Det är mitt liv, min dröm, nu kör jag fullt ut!!!

Trötta underbara bebisar.......

Ni är underverk allihopa, mirakel allihopa.....
Helt fantastiska!

En liten behövlig uppdatering kanske...

Ja, hej på er!

Ni som känner mej vet ju precis vad som händer i mitt liv just nu, men för er andra kan jag berätta att jag precis i dagarna har flyttat! Allt blev hastigare än tänkt, då det blev en STOR vattenläcka i gamla huset... idag är hela badrummet ur rivet ända in till stommen... å värre lär det bli. För att slippa vara utan dusch å gå på baja-maja kändes det smidigare att flytta innan, om än lite stressigt.

MEN, nu är vi iaf färdigflyttade... Dessvärre var det ju inte helt smärtfritt... Fåren har flyttat till annat hem, hönsen likaså... o även mina ninisar... Det sved, men var ändå nödvändigt. Nu bor vi i en lite mindre stuga, fortfarande 3 rok, men mindre... inte heller lika avsides å på landet som innan, men SÅ mkt finare o trevligare och bättre! Dessutom i min "hemort" Mullhyttan, jag är jätteglad... trots lite tråkigheter med djur o så... Jag känner mej hemma igen, å jag ÄLSKAR mitt nya hus!

Förövrigt har flytten gått jättebra för hundarna, dom har anpassat sej jättebra, är lugna nöjda o glada... Valparna har inte fattat nånting, å är lika glada o vilda som alltid... Signe å Kuben (Ja, det är bara dom jag har med mej) Är oxå lugna nu... Elsa, som ju hatar hundar eftersom hon blev biten när hon var liten har flyttat till en familj utan hundar, o trivs jättebra. Lilla hittekatten Goblin hade jag inte möjlighet att ta med mej heller, då nya hyresvärden inte var pigg på så många katter, så hon har oxå kommit till nytt hem... Tråkigt, men det löste sej bra för alla tillslut, skönt....

Å jag är så... glad... det är som en tung sten släppt från mitt bröst, jag är äntligen hemma igen!