Ja vet, ja gör en lista!

Har bestämt mej för att ta tag i mej själv lite, och faktiskt börja planera lite inför framtiden.
Jag har under årens lopp haft många planer och mål, vissa genomförda, andra inte.
Men iår tänkte jag faktiskt sätta upp en liten seriös planering/målsättning. Som inte ska vara allt för omöjlig!

Mina mål för 2012:

• Ställa lite hundar på några större utställningar,
  framförallt Maja, Dottie och ev någon från egen uppfödning! :)
  

• Fortsätta agilityträningen med Maja,
  samt komma igång med Fly,Dottie,Kellie och ev. Pixie igen
  
  
• Komma igång med spårningen igen
  och satsa på anlagsprov för Maja och Kellie. Ev Dottie!
  
  
• Starta Pixie i spårtävling! Å förhoppningsvis någon mer av tjejjerna.
  
  
• Ta körkort givetvis.....
  
  
• Ta en kull efter Dottie... och kanske.. kanske Maja!
  
  Det här ska jag försöka klistra in i min hjärna och komma ihåg.. förhoppningsvis kan jag komma igång o spåra med några vänner igen, det är alltid mkt roligare då! Å jag ser fram emot körkortet, för då kommer allt bli mkt lättare med klubbträningarna! :)
  

En liten uppdatering!

Vardagen rullar på, men jag har fortfarande inte vant mej vid att se Kellie och valparna vid sidan av sängen när jag vaknar/lägger mej. Känns fortfarande overkligt! Alla valpar äter så bra, å går stadigt upp i vikt, underbart! Kellies temp har varit oförändrad, hon kissar o bajsar normalt. Är pigg o glad å äter o dricker givetvis bra med. Såret ser fint ut o allt verkar gå bra... Har dock märkt att hon ibland efter rastning blir lite skakig... som att hon fryser... jag har tänkt att det är för att hon blir så nedkyld, eftersom hon är lite rakad på magen... plus att hon kanske tycker det är jobbigt att skiljas från valparna... men så imorse när jag rastade henne tyckte jag att det satt i så länge.... hon var lite darrig.. ni vet sådär som dom darrar när dom fryser alt. är rädda.... Valparna krånglade endel inatt, en var lite orolig o gnällig o inte helt nöjd... Så jag kände att ett samtal till veterinären inte skulle skada... Dessutom tänker man ju på eklampsi... Så ja ringde och vi fick komma på en gång, skööööönt. När vi var påväg i bilen var alla valpar tysta o nöjda, o kellie jättelugn. Men när vi kom in blev hon lite skakis i början... förmodligen för att hon blev lite stressad... Dom tog iaf blodprov, å värdena var jättebra! Skönt. Dessutom kollade veterinären igenom henne, slemhinnor,sår osv såg bra ut. Å hon tyckte att kellie verkade må bra överlag. Hon sa också att jag verkade ha bra koll, och veta vad jag bör kolla på osv osv så det kändes ju bra. Vi kom fram till att hon troligtvis blir lite darrig för att hon kanske blir lite stressad av att vara ifrån valparna och upplever det lite obehagligt helt enkelt å kanske var hon extra stirrig imorse då valparna sovit dåligt...

Nu är allt iaf frid och fröjd igen, vägde just valparna som verkligen går upp i vikt! Skönt!
Dom andra vovvarna fick en rejäl runda med mej o Syrran igår.. Flame försökte leka med Frodo men han tycker inte att hon är så het..haha... Idag gick jag o min kära en helt underbar promenad i solkenet, det var så vackert! Dom andra börjar bli nöjda igen, och verkar ha återhämtat sej från att vara lite "bort glömda" ett tag...hehe..

Kellie har fått valpar!!!

Kära läsare, vänner, och folk jag inte känner... Dom flesta av er vet ju hur jag väntat o väntat på detta... o längtat... I torsdagskväll började kellie gå in i öppningsstadiet... hon grejade hela natten... hjässade, hade låg temp... bäddade, vandrade runt... Hon fortsatte även på fredag morgon... en bit in på dagen... vid 12-12.30 tiden tog jag tempen på henne igen, fortfarande låg...
Så jag tänkte att det var ett tag kvar i alla fall, eftersom tempen inte börjat gå upp än... Men det dröjde inte jättelänge innan jag helt plötsligt såg att Kellie hade sammandragningar... vid 14 g tiden hade en fosterblåsa tittat ut... å den sprack tillslut... Men inga värkar syntes till... jag gick runt lite med kellie, gick ut o rastade henne... osv osv osv. Men inget hände.. tillslut började hon bädda ivrigt igen, la sej ner.. hade några krystvärkar.. men inget hände... värkarna avtog...
(allt är berättat lite kort och sammanfattat)

Å nånstans där insåg jag att det nog inte skulle bli som jag hade tänkt... Efter några samtal blev det att packa in sej i bilen o bege sej till strömsholm. Som tur var kunde min mor ställa upp, så min gubbe fick stanna hemma med resten av våra djur... Jag minns allt i luckor för tillfället o kommer inte ihåg exakta klockslag.. men det tog oss en timma och en kvart att komma fram, och vi var framme vid halv sex på kvällen...

Det var FULLT i väntrummet, men dom var förberedda på vår ankomst o vi fick komma in i ett valp-rum direkt. Kellie var ganska trött och medtagen nu... Dom tog prover för att kolla kalk o blodsocker... Hon låg lite lågt och fick därför Glukos direkt i munnen, samt kalk genom dropp... Hon piggade på sej ganska fort... o började gnaga på infarten i benet, som hon inte brytt sej om innan... hon började bädda lite igen.. men inga värkar.... vi åkte in på röntgen för att se hur många det var i magen, å även kolla så ingen låg konstigt...
4 små underverk syntes på bilden.. o alla verkade ligga bra... Det beslutades att hon skulle få hormon i dropp som sätter igång värkar... Efter en påse o lång väntan hände ingentting...
personalbyte mitt i allt... å dessutom var en sjuk, så dom var bara två som jobbade under kvällen/natten... Veterinären hade nämt kejsarsnitt som ett alternativ och det kändes väldigt läskigt.... Kellie fick tillslut en påse till.. å DÅ började äntligen värkarna komma igång... Jag blev för stunden väldigt lättad o glad...
Hon krystade... och krystade.. och krystade.... men inget hände... Veterinären kände en valp som var på G... men den kom inte ut... Vi lät henne fortsätta ett tag till... Hon kämpade verkligen... men ingen valp kom ut... Jag började känna mej orolig...
Ska det behöva bli ett snitt ändå? Tänk om det inte går? Hon är ju ganska trött o sliten.. hon har ätit... lite mat sen vi kom hit... det är väl inte bra? Nä... snälla valpar kom ut nu!

Vi provade allt.. veterinären sa att det troligtvis var torrt i "gången" då vatten gått för länge sen... å att det kan vara därför valpen inte kom ut... dessutom var den troligtvis död, eftersom det gått så lång tid.. Hon provade att spruta in lite glidslem... tillslut bestämde hon sej för att försöka få tag i valpen med en tång/peang... Men det gick inget vidare... Hon sa också att valpen ju troligtvis är död, men är den inte det, å jag drar i den kommer den troligtvis bli skadad så vi måste avliva den... hon försökte lite, men sen gav vi upp. Veterinären sa också att det är riskfyllt att försöka dra, då man inte vet säkert vad man drar i.. På så vis är det bättre med hästar o kor sa hon, där kan man sticka in hela armen..... Detta höll på ett bra tag, men tillslut insåg jag att det inte skulle funka. Kellie hade verkligen försökt, men förgäves... Det blev beslutat att vi skulle snitta henne... å jag fick DÖDSångest.... dom flesta som suttit o väntat i väntrummen utan att ha några extrem akuta fall fick gå hem... Det var Kellie och en hund till som var prio 1....
Jag tror klockan var kvart över tre på natten när dom hämtade kellie....
Innan det hade jag hunnit gråta några skvättar... tänkt "Varför parade jag henne!!!!" X antal gånger... men hade samlat mej något när dom kom för att hämta min älskling...

Min stackars mor gick iväg för att lägga sej o försöka vila lite...
Jag gick ut i stora väntrummet som då var helt tomt... Tog en kopp varm choklad.. tittade på nån konstig film på tvn... Mina tankar var ungefär:
Varför ska detta hända just MEJ?!?!??! Varför går allting jämt åt skogen för Mej?!?!?!
Tänk om den här filmen är den jag ser när kellie dör? Tänk om den här koppen choklad är den jag dricker när kellie dör? Då kommer jag alltid förknippa choklad med det... å den här dumma filmen med det... Det vore ju ett plus bara om nån valp levde, men huvudsaken är ju att jag får min älskling tillbaka!!!!! Det måste gå bra!!! Tillslut kom en tjej med en jättefin saluki hane... vi pratade om massa saker, och hon berättade om sin ena hund som varit JÄTTESJUK... Det skingrade tankarna en stund, vilket var behövligt...Dom höll väl på lite över en timma.. o den timmen var LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNG vill ja lova...
Tillslut kom djurvårdaren ut.... mitt hjärta stod nog still några sekunder...
"allt har gått bra, det har gått bra för kellie....."
Åh... tack kära gud... han jag tänka... å kände att kroppen nästan skulle falla ihop efter alla spänningar... Å valparna då? frågade jag...
"Dom mår bra alla fyra!"

Alla fyra????? Nämen...VA???!!!?
Jo, helt fantastiskt... Alla fyra mådde bra! Vilka kämpar!
Å rejäla var dom med, så det var nog inte konstigt att Kellsan inte fick ut dom...
Två av valparna var lite medtagna i början, en av dom hade i princip HOPPAT ur livmodern när dom öppnade den...haha!

Å här är vi...
Min underbara älskade kellie å hennes underbara perfekta valpar!
3 flickor (jag är överlycklig) å en liten vild å fet hane!
Å dom var ju som sagt ganska rejäla...

Minsta tiken, vägde 186 gram!

Hanen, som är störst vägde 216 gram!

Näst störst var denna tik, på 209 gram!

Å till sist denna tik, som är kellie upp i dagen i färgerna, 190 gram.
Den sista plutten hade lite problem att komma igång med att dia, hittade inte tutten själv, och hade svårt att få in rätta "suget". Men efter att vi envist pysslat,petat o försökt så har hon äntligen kommit igång själv. Så alla underverk äter nu bra, och ser runda och fina ut!

Jag kan säga att jag var HELT slut igår, 2 dygn med i princip NOLL timmar sömn....
Väl hemma vilade jag lite grann, men konstigt nog har man nån slags över energi till det man MÅSTE göra i början... tillslut på kvällen kände jag ro till att gå och duscha, vilket jag behövde.... å Kellie är en sådan SUPER mamma, till min stora glädje, så tillslut kunde jag även sova.. o sov GOTT! Trots att allt började väldigt drastiskt, o det kändes som jag hade väldig otur, kan jag nog känna att jag i alla fall har lite tur o oturen... Fick 3 tikar, och en underbar hane! Dom äter bra o verkar må bra! Kellie mår bra.. jag är givetvis inte helt avslappnad än... Hon har ju blivit snittad, det är lite att hålla koll på. Tempen måste såklart kollas, såret måste kollas osv osv osv. Men än så länge verkar allt bra, såret är väldigt fint, å det är sytt väldigt fint. Hennes juver är mjuka o fina, o valparna diar bra... Så jag är både lycklig, lättad med lite spänd på samma gång!
Men nu är dom ÄNTLIGEN HÄR! Även om det inte blev riktigt som jag tänkt!
Men så kan det gå! Jag återkommer!

Väntar å väntar...

Å undrar om min lilla älskling snart kommer att spricka?!?!?!
Jag håller alla tummar å tår för att allt ska gå bra för min älskade Kellie, å det tror jag det kommer göra också. Hon är rejäl, och stark, det här ska hon fixa galant!

Men kraken kommer inte upp i soffan längre... när hon rullar över o lägger sej på rygg kommer hon knappt upp... här får man passa på hund 24/7! Min lilla tjockis... Hon är så duktig ändå, go o glad. Lugn o fin.. å äter jättebra, och har gjort hela dräktigheten, vilket jag är väldigt glad över.
Nu är det bara att fortsätta vänta...
får väl städa lite här o där... diska nån kopp...
Byta vatten i akvariet.. så går det väl lite fortare....

I väntan på bebisarna...

Som känns otroligt lång just nu....
Så kan jag i alla fall gosa med andra bebisar!

2 av tre "bollar"...

Snygging? ;)

Mamma boll, med sina mini bollar som är exakta kopior av henne... Rätt gulligt när man ser dom ihop. Har aldrig haft en kull kaninungar där ALLA är exakt lika dana, förutom lite storleksskillnad.... Det är skitgulligt när man ser alla tillsammans.

För att uppdatera er om valpläget så kan jag säga att kellie var lite orolig inatt. Vände sej mycket och ofta, ändrade läge, hade svårt att slappna av. Bäddade o rafsade rejält i bädden men tillslut somnade hon, och sov faktisk gott. Till skillnad från mej hehe... Men jag är glad så länge hon kniper, fast självklart är jag beredd.

Passade på att lägga nytt strö i fårhuset och städa kaninburarna idag, medans jag ännu har tid. Hönshuset städades ju rejält för några dagar sen så där är det ingen panik...
Nu återstår bara att vänta.. o vänta. Funderar på att baka bröd... jag kan knappast städa mer, för det har jag redan gjort, flera gånger... Lite brödbak blir det nog....

inte långt kvar nu...

En ganska tjock kellie :)
Men än så länge är hon lugn o fin.. Tempen låg dock på 37.4 idag, vilket jag blev lite förvånad över, men jag är iaf redo om dom skulle komma lite tidigare än beräknat :)
vi hörs!

för typ 10 år sen...

Så var jag en väldigt frän människa. (Nä, jag är inte seriös... ) Jag hade bara svarta kläder, gärna långa svarta kjolar. Stövlar med snörning, gärna knähöga... kängor hade jag också ibland. Mycke spets... gärna lite gammaldags stil... jag minns en sommar när jag gick på den lokala sommarmarknaden (som hålls en gång per år) å två små pojkar sa "Titta mamma, en häxa" och pekade på mej. Ja, ungefär så såg jag nog ut. Å ikväll sitter jag här och funderar... va är det som gör att man helt plötsligt tar på sej en annan färg? när jag var yngre kunde jag inte ha nåt annat än svart, det bara gick inte. Jag tyckte ofta andra kläder var fina.. men inte på mej.. sen helt plötsligt började jag ändå klä mej annorlunda... konstigt det där, hur det smyger sej på. En annan lustig sak är att jag hade mycket bättre självförtroende då... av nån anledning. Å den funderar jag fortfarande på.. Varför var det så....? Jag var ju verkligen bara mej själv. hade på mej det jag ville å inget annat. Idag har jag också bara på mej det jag vill och är förmodligen aningen tryggare som person... men ändå inte, på nåt vis...

Jag har haft X antal hårfärger genom åren. Men om nån visade mej denna bild för tio år sedan, å sa att såhär kommer du se ut när du närmar dej 30 så hade jag förmodligen skrattat... eller gråtit..Rätt spännande... hur man förändras...Jag trivs jättebra med mitt hår såhär, samtidigt kan jag sakna min långa svarta hår med. Å det kommer förmodligen komma tillbaka så småningom...Jag har ju ändå en förkärlek för mörkt långt hår. Å långt hår, ja det satsar jag på redan nu...mitt hår var dock i STORT behov av toppning... ganska rejäl sådan...

Nåväl, lite kul att se före och efter liksom...
Vet inte ens varför jag halkade in på dessa tankar nu...
Är det nåt jag VERKLIGEN funderar över så är det var SJUTTON dom där brösten tog vägen...
För dom har jag definitivt inte kvar nu ;)

i väntans tider....

Ja kära vänner... här går jag å väntar o väntar..
Kellie har nu gått över lite över 7 veckor...
Magen växer o växer.. hennes bröstvårtor är väldigt stora...
Eftersom kellie verkat fått problem med intimhygienen på sista tiden fick hon idag bli lite friserad..
Inte så konstigt att hon inte kan tvätta sej som vanligt med den magen..
Jag friserade henne så det blir lätt att tvätta o sköta både före och efter valpning...
Ser inte så snyggt ut, men vi har ju inte precis några planer på uställning i dagsläget ;)

Jag har väl sagt att jag känt en spark o lite rörelser? Om inte, så har jag i alla fall gjort det!
Dessutom kan man ibland nästan känna vart dom ligger.. tror jag i alla fall....

Förövrigt är allt bra. Kaninungarna växer som sjutton...ögonen är helt öppna. Å alla verkar som sagt bli helt vita med röda ögon som sin mor. Så rart så!
Hönsen har äntligen börjat värpa igen, härligt att ha egna ägg igen..
Idag blev det pannkaka till middag, GÖTT!

Nåväl, nu skall jag götta mej med lite Mia&Klara, jag har ju fått hem en dvd-box med alla säsonger, plus Mias show, dyngkåt och hur helig som helst!
Wihoooooooo! Även nya boken, Avig Maria som jag skall försöka läsa så snart jag har tid..

Puss o kram!

ninisar 2 veckor idag!

Tittut!

Dom verkar bli vita allihopa... o får troligtvis röda ögon som sin mor.
Fränt ;)

Vet inte om ja tycker att dom är speciellt snygga just nu ;)
Men lite söta är dom allt..
å växer förskräckligt mkt!

Tiden går så fort....

Nu för tiden...
Ibland kändes det förut som att man bara väntade o väntade på saker.... o nu har det helt plötsligt gått jätte fort. Kellie är parad, ska förhoppningsvis ha valpar snart...
Dottie kommer också att paras....
Ja bor i hus på landet... har alla djur jag kunnat önska mej...
Har ett fastjobb som jag trivs på...

Ja, hejsan hoppsan.. tiden går...

Ibland kändes det som igår... när jag o min kära vän Cecilia satt på Hälls konditori o kedjerökte o drack kaffe istället för att gå i skolan. Nu är vi vuxna... Cecilia har fått barn å har en egen liten familj. Jag har också en familj, på mitt eget vis hehe. Jag håller på med mitt körkort, har mitt lilla hus... leker halv bonde.... Ja... hur hamnade man här? Kära nån va fort det går...

Dottie, mitt lilla monster... Hon blir 3 i Januari. Ibland känns det som igår när jag var o hämtade henne en solig vårdag i april... Vi åt till och med Våfflor utomhus vill jag minnas. Å jag var överlycklig när jag åkte hem med min lilla fluffboll. Jag skulle ha henne, det vara visste ja första gången jag såg henne på bild. Nu har det gått snart 3 år... å snart kommer hon förhoppningsvis få små underbara valpar...

Min lilla Kellie då... Som har en mage som bara växer.. ja, förhoppningsvis pga valpar :)

Hon blir 4 år i mars, 4 år! Ibland känns det också som igår... när jag kämpade o kämpade med min lilla livrädda hund.... ibland känns det även som om det aldrig hänt när man ser henne idag. Min lilla älskling, du har gjort sånna framsteg... Du är ju en underbart go hund idag!

Fly åldras ju också givetvis... Fly är ju även Moster till Dottie. Lustigt nog är det dom två som oftast kommer sämst överens när det gäller godis,leksaker å mat. Släkten är värst eller?

Ja, min lilla Fly/Flisa... Min lilla prinsessa... du blir 5 år i februari... känns overkligt.
Jag minns även den dagen som igår.... när jag skulle åka o titta på dej första gången.
Jag minns till och med vad vi åt hos Cecilias moster i Sävsjö....
Nu blir du 5 år...

Den här bilden togs för ungefär 2 år sedan... När jag var och hälsade på Cecilia som då bodde i Skövde.... Pixie fyller 6 år i oktober.... helt sjukt. Jag minns även DET som igår.. när jag såg henne första gången... världens minsta hundvalp... som en liten svart boll... med konstant viftande svans... Det var nog det sötaste jag nånsin sett, o givetvis OMÖJLIGT att motstå...

Å Maja... där SPRANG verkligen tiden iväg.. du har hunnit bli 2 år!!! Å du är så otroligt GO! Jag minns när jag såg dej första gången... du såg ut som en liten fyrkant med päls... o verkade sådär full i sjutton o alldeles perfekt... å precis sån är du. Alldeles perfekt, men full i sjutton...
tänk va uppskattad du har varit på jobbet, både av patienter o arbetskamrater....
Min lilla pälsboll.... du har blivit så stooor!

Å min kära Fille, som ju bor kvar hos sin Kära Husse tillsammans med min Älskade lilla Mira...
Han fyller snart 9 år.... tänk när jag fick hem honom... va han förändrade mitt liv. Han räddade mej verkligen, fick mej att se saker annorlunda, o framförallt göra saker annorlunda....
Min lilla älskling... 9 år....

Å mirit-pirit mini hund.. jag minns när jag höll dej första gången... du var ungefär 6 veckor gammal....Du var nog den gladaste goaste valpen jag nånsin mött. Finns nog INGEN som inte faller för dej.... det måste vara omöjligt.... Jag minns när du precis kommit till mej, o var för liten för att egentligen följa med på promenad.. men du var just så liten, att jag kunde bära dej innanför tröjan... som i en liten "baby björn"... å där låg du o sov.. din lilla skrutt....
Jag vet att du har det superbra, o blir behandlad som en liten prinsessa, får styra o ställa med gammla fille, o behöver inte slåss om uppmärksamhet... vilket passar dej perfekt...

Nä hörrni... tiden går så sjukt fort... jag fyller snart 30 känns det som...
å sen då?

Tittut!

Å god morgon... här är man uppe med tuppen, är täppt både i näsa o bröst..
Sova är inte alltid så lätt då....

Tänkte bara meddela att kellies mage VERKLIGEN har börjat växa!
Vadslagningen om hur många valpar det blir är i full gång!
Kom gärna med ditt bidrag ;)

Vi hörs!

Gott Nytt År!

Hoppas att ni alla haft det bra. Vi hade det lugnt o skönt. Jag är ju rejält förkyld o har varit ett tag, men vi fick en mysig kväll ändå! vi gjorde lite toast/snittar med olika röror... o Alkoholfritt Flädercider till det. GOTT... trots att jag nog inte kände smaken fullt ut...

Mysigt hade vi i alla fall. Här på landet slapp vi undan smällare och raketer till stor del. Vi hörde lite smällar o smatter vid 12 slaget, men det lät inte JÄTTE högt här. Vi o alla hundar var ute vid tolvslaget.. o de gick bra. Ingen av mina hundar är skottberörda, tack o lov....

Ja, man kan ju tro att vi hade fest för flera personer...
Nu får vi äta detta i flera dagar...

Kellsan...
5.5 veckor gången... o nog börjar det synas?
Inte bara på hennes boobies...

Min lilla bebis... ska du få bebisar!?!?!??!
WIHOOOOOOO!