Lite allmänt....

På valpfronten är allt lugnt.. Mamma Kellie verkar hämta sej bra. Såret läker fint, hon äter bra, kissar o bajsar bra samt sköter dom små bra såklart! Hon börjar däremot bli VÄLDIGT pigg, o det tror jag det... hon får ju bara gå kopplad.. o bli rastad korta stunder. Får inte ens gå ner för trappen... så hon har endel spring i benen nu! Men det känns givetvis skönt att se att hon är så pigg! Alla valpar äter bra och går upp i vikt som dom ska, vilket också känns väldigt skönt!

Kellie är ju numera väldigt bortskämd, vilket ja tycker hon bör vara ;) Jag kan knappt minnas tiden när hon var överviktig, som hon ju var en period innan hon blev parad... lyckligtvis fick jag ju henne i fin form innan allt det här. Känns lite lustigt att ge henne "high energy" mat nu, med lite extra fil o ibland ost på... ;) Gotti gott! Dessutom har hon börjat smyga upp i sängen när vi somnat, igår väckte hon mej med att "bädda" på min kudde o trycka upp sej bredvid... Skönt att ta en paus från barnen kan ja tänka mej ;)

Häromdagen tog jag o gubben en tur med enbart Maja o Flame ner till kohagen... Det var ju jättemkt vatten där i höstas å nu är allt som en stor fryst sjö. Gubben provade att åka lite skridskor å Maja o Flame levde livet! Skönt att skämma bort dom ibland, hundarna behöver lite "ensam tid" med husse o matte, Dessutom kan Maja o Flame härja på ett annat vis när inte dom små är med...

Maja spanar.....

Dom hittade en pinne som satt fast i isen...
Kämpade för att försöka få loss den men se de gick INTE! Söta var dom iaf....

Flame sträcker på benen....

Full fart!

Mina raringar...
Det blev två väldigt nöjda hundar efteråt...

Ja vet, ja gör en lista!

Har bestämt mej för att ta tag i mej själv lite, och faktiskt börja planera lite inför framtiden.
Jag har under årens lopp haft många planer och mål, vissa genomförda, andra inte.
Men iår tänkte jag faktiskt sätta upp en liten seriös planering/målsättning. Som inte ska vara allt för omöjlig!

Mina mål för 2012:

• Ställa lite hundar på några större utställningar,
  framförallt Maja, Dottie och ev någon från egen uppfödning! :)
  

• Fortsätta agilityträningen med Maja,
  samt komma igång med Fly,Dottie,Kellie och ev. Pixie igen
  
  
• Komma igång med spårningen igen
  och satsa på anlagsprov för Maja och Kellie. Ev Dottie!
  
  
• Starta Pixie i spårtävling! Å förhoppningsvis någon mer av tjejjerna.
  
  
• Ta körkort givetvis.....
  
  
• Ta en kull efter Dottie... och kanske.. kanske Maja!
  
  Det här ska jag försöka klistra in i min hjärna och komma ihåg.. förhoppningsvis kan jag komma igång o spåra med några vänner igen, det är alltid mkt roligare då! Å jag ser fram emot körkortet, för då kommer allt bli mkt lättare med klubbträningarna! :)
  

En liten uppdatering!

Vardagen rullar på, men jag har fortfarande inte vant mej vid att se Kellie och valparna vid sidan av sängen när jag vaknar/lägger mej. Känns fortfarande overkligt! Alla valpar äter så bra, å går stadigt upp i vikt, underbart! Kellies temp har varit oförändrad, hon kissar o bajsar normalt. Är pigg o glad å äter o dricker givetvis bra med. Såret ser fint ut o allt verkar gå bra... Har dock märkt att hon ibland efter rastning blir lite skakig... som att hon fryser... jag har tänkt att det är för att hon blir så nedkyld, eftersom hon är lite rakad på magen... plus att hon kanske tycker det är jobbigt att skiljas från valparna... men så imorse när jag rastade henne tyckte jag att det satt i så länge.... hon var lite darrig.. ni vet sådär som dom darrar när dom fryser alt. är rädda.... Valparna krånglade endel inatt, en var lite orolig o gnällig o inte helt nöjd... Så jag kände att ett samtal till veterinären inte skulle skada... Dessutom tänker man ju på eklampsi... Så ja ringde och vi fick komma på en gång, skööööönt. När vi var påväg i bilen var alla valpar tysta o nöjda, o kellie jättelugn. Men när vi kom in blev hon lite skakis i början... förmodligen för att hon blev lite stressad... Dom tog iaf blodprov, å värdena var jättebra! Skönt. Dessutom kollade veterinären igenom henne, slemhinnor,sår osv såg bra ut. Å hon tyckte att kellie verkade må bra överlag. Hon sa också att jag verkade ha bra koll, och veta vad jag bör kolla på osv osv så det kändes ju bra. Vi kom fram till att hon troligtvis blir lite darrig för att hon kanske blir lite stressad av att vara ifrån valparna och upplever det lite obehagligt helt enkelt å kanske var hon extra stirrig imorse då valparna sovit dåligt...

Nu är allt iaf frid och fröjd igen, vägde just valparna som verkligen går upp i vikt! Skönt!
Dom andra vovvarna fick en rejäl runda med mej o Syrran igår.. Flame försökte leka med Frodo men han tycker inte att hon är så het..haha... Idag gick jag o min kära en helt underbar promenad i solkenet, det var så vackert! Dom andra börjar bli nöjda igen, och verkar ha återhämtat sej från att vara lite "bort glömda" ett tag...hehe..

Kellie har fått valpar!!!

Kära läsare, vänner, och folk jag inte känner... Dom flesta av er vet ju hur jag väntat o väntat på detta... o längtat... I torsdagskväll började kellie gå in i öppningsstadiet... hon grejade hela natten... hjässade, hade låg temp... bäddade, vandrade runt... Hon fortsatte även på fredag morgon... en bit in på dagen... vid 12-12.30 tiden tog jag tempen på henne igen, fortfarande låg...
Så jag tänkte att det var ett tag kvar i alla fall, eftersom tempen inte börjat gå upp än... Men det dröjde inte jättelänge innan jag helt plötsligt såg att Kellie hade sammandragningar... vid 14 g tiden hade en fosterblåsa tittat ut... å den sprack tillslut... Men inga värkar syntes till... jag gick runt lite med kellie, gick ut o rastade henne... osv osv osv. Men inget hände.. tillslut började hon bädda ivrigt igen, la sej ner.. hade några krystvärkar.. men inget hände... värkarna avtog...
(allt är berättat lite kort och sammanfattat)

Å nånstans där insåg jag att det nog inte skulle bli som jag hade tänkt... Efter några samtal blev det att packa in sej i bilen o bege sej till strömsholm. Som tur var kunde min mor ställa upp, så min gubbe fick stanna hemma med resten av våra djur... Jag minns allt i luckor för tillfället o kommer inte ihåg exakta klockslag.. men det tog oss en timma och en kvart att komma fram, och vi var framme vid halv sex på kvällen...

Det var FULLT i väntrummet, men dom var förberedda på vår ankomst o vi fick komma in i ett valp-rum direkt. Kellie var ganska trött och medtagen nu... Dom tog prover för att kolla kalk o blodsocker... Hon låg lite lågt och fick därför Glukos direkt i munnen, samt kalk genom dropp... Hon piggade på sej ganska fort... o började gnaga på infarten i benet, som hon inte brytt sej om innan... hon började bädda lite igen.. men inga värkar.... vi åkte in på röntgen för att se hur många det var i magen, å även kolla så ingen låg konstigt...
4 små underverk syntes på bilden.. o alla verkade ligga bra... Det beslutades att hon skulle få hormon i dropp som sätter igång värkar... Efter en påse o lång väntan hände ingentting...
personalbyte mitt i allt... å dessutom var en sjuk, så dom var bara två som jobbade under kvällen/natten... Veterinären hade nämt kejsarsnitt som ett alternativ och det kändes väldigt läskigt.... Kellie fick tillslut en påse till.. å DÅ började äntligen värkarna komma igång... Jag blev för stunden väldigt lättad o glad...
Hon krystade... och krystade.. och krystade.... men inget hände... Veterinären kände en valp som var på G... men den kom inte ut... Vi lät henne fortsätta ett tag till... Hon kämpade verkligen... men ingen valp kom ut... Jag började känna mej orolig...
Ska det behöva bli ett snitt ändå? Tänk om det inte går? Hon är ju ganska trött o sliten.. hon har ätit... lite mat sen vi kom hit... det är väl inte bra? Nä... snälla valpar kom ut nu!

Vi provade allt.. veterinären sa att det troligtvis var torrt i "gången" då vatten gått för länge sen... å att det kan vara därför valpen inte kom ut... dessutom var den troligtvis död, eftersom det gått så lång tid.. Hon provade att spruta in lite glidslem... tillslut bestämde hon sej för att försöka få tag i valpen med en tång/peang... Men det gick inget vidare... Hon sa också att valpen ju troligtvis är död, men är den inte det, å jag drar i den kommer den troligtvis bli skadad så vi måste avliva den... hon försökte lite, men sen gav vi upp. Veterinären sa också att det är riskfyllt att försöka dra, då man inte vet säkert vad man drar i.. På så vis är det bättre med hästar o kor sa hon, där kan man sticka in hela armen..... Detta höll på ett bra tag, men tillslut insåg jag att det inte skulle funka. Kellie hade verkligen försökt, men förgäves... Det blev beslutat att vi skulle snitta henne... å jag fick DÖDSångest.... dom flesta som suttit o väntat i väntrummen utan att ha några extrem akuta fall fick gå hem... Det var Kellie och en hund till som var prio 1....
Jag tror klockan var kvart över tre på natten när dom hämtade kellie....
Innan det hade jag hunnit gråta några skvättar... tänkt "Varför parade jag henne!!!!" X antal gånger... men hade samlat mej något när dom kom för att hämta min älskling...

Min stackars mor gick iväg för att lägga sej o försöka vila lite...
Jag gick ut i stora väntrummet som då var helt tomt... Tog en kopp varm choklad.. tittade på nån konstig film på tvn... Mina tankar var ungefär:
Varför ska detta hända just MEJ?!?!??! Varför går allting jämt åt skogen för Mej?!?!?!
Tänk om den här filmen är den jag ser när kellie dör? Tänk om den här koppen choklad är den jag dricker när kellie dör? Då kommer jag alltid förknippa choklad med det... å den här dumma filmen med det... Det vore ju ett plus bara om nån valp levde, men huvudsaken är ju att jag får min älskling tillbaka!!!!! Det måste gå bra!!! Tillslut kom en tjej med en jättefin saluki hane... vi pratade om massa saker, och hon berättade om sin ena hund som varit JÄTTESJUK... Det skingrade tankarna en stund, vilket var behövligt...Dom höll väl på lite över en timma.. o den timmen var LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNG vill ja lova...
Tillslut kom djurvårdaren ut.... mitt hjärta stod nog still några sekunder...
"allt har gått bra, det har gått bra för kellie....."
Åh... tack kära gud... han jag tänka... å kände att kroppen nästan skulle falla ihop efter alla spänningar... Å valparna då? frågade jag...
"Dom mår bra alla fyra!"

Alla fyra????? Nämen...VA???!!!?
Jo, helt fantastiskt... Alla fyra mådde bra! Vilka kämpar!
Å rejäla var dom med, så det var nog inte konstigt att Kellsan inte fick ut dom...
Två av valparna var lite medtagna i början, en av dom hade i princip HOPPAT ur livmodern när dom öppnade den...haha!

Å här är vi...
Min underbara älskade kellie å hennes underbara perfekta valpar!
3 flickor (jag är överlycklig) å en liten vild å fet hane!
Å dom var ju som sagt ganska rejäla...

Minsta tiken, vägde 186 gram!

Hanen, som är störst vägde 216 gram!

Näst störst var denna tik, på 209 gram!

Å till sist denna tik, som är kellie upp i dagen i färgerna, 190 gram.
Den sista plutten hade lite problem att komma igång med att dia, hittade inte tutten själv, och hade svårt att få in rätta "suget". Men efter att vi envist pysslat,petat o försökt så har hon äntligen kommit igång själv. Så alla underverk äter nu bra, och ser runda och fina ut!

Jag kan säga att jag var HELT slut igår, 2 dygn med i princip NOLL timmar sömn....
Väl hemma vilade jag lite grann, men konstigt nog har man nån slags över energi till det man MÅSTE göra i början... tillslut på kvällen kände jag ro till att gå och duscha, vilket jag behövde.... å Kellie är en sådan SUPER mamma, till min stora glädje, så tillslut kunde jag även sova.. o sov GOTT! Trots att allt började väldigt drastiskt, o det kändes som jag hade väldig otur, kan jag nog känna att jag i alla fall har lite tur o oturen... Fick 3 tikar, och en underbar hane! Dom äter bra o verkar må bra! Kellie mår bra.. jag är givetvis inte helt avslappnad än... Hon har ju blivit snittad, det är lite att hålla koll på. Tempen måste såklart kollas, såret måste kollas osv osv osv. Men än så länge verkar allt bra, såret är väldigt fint, å det är sytt väldigt fint. Hennes juver är mjuka o fina, o valparna diar bra... Så jag är både lycklig, lättad med lite spänd på samma gång!
Men nu är dom ÄNTLIGEN HÄR! Även om det inte blev riktigt som jag tänkt!
Men så kan det gå! Jag återkommer!

Väntar å väntar...

Å undrar om min lilla älskling snart kommer att spricka?!?!?!
Jag håller alla tummar å tår för att allt ska gå bra för min älskade Kellie, å det tror jag det kommer göra också. Hon är rejäl, och stark, det här ska hon fixa galant!

Men kraken kommer inte upp i soffan längre... när hon rullar över o lägger sej på rygg kommer hon knappt upp... här får man passa på hund 24/7! Min lilla tjockis... Hon är så duktig ändå, go o glad. Lugn o fin.. å äter jättebra, och har gjort hela dräktigheten, vilket jag är väldigt glad över.
Nu är det bara att fortsätta vänta...
får väl städa lite här o där... diska nån kopp...
Byta vatten i akvariet.. så går det väl lite fortare....

I väntan på bebisarna...

Som känns otroligt lång just nu....
Så kan jag i alla fall gosa med andra bebisar!

2 av tre "bollar"...

Snygging? ;)

Mamma boll, med sina mini bollar som är exakta kopior av henne... Rätt gulligt när man ser dom ihop. Har aldrig haft en kull kaninungar där ALLA är exakt lika dana, förutom lite storleksskillnad.... Det är skitgulligt när man ser alla tillsammans.

För att uppdatera er om valpläget så kan jag säga att kellie var lite orolig inatt. Vände sej mycket och ofta, ändrade läge, hade svårt att slappna av. Bäddade o rafsade rejält i bädden men tillslut somnade hon, och sov faktisk gott. Till skillnad från mej hehe... Men jag är glad så länge hon kniper, fast självklart är jag beredd.

Passade på att lägga nytt strö i fårhuset och städa kaninburarna idag, medans jag ännu har tid. Hönshuset städades ju rejält för några dagar sen så där är det ingen panik...
Nu återstår bara att vänta.. o vänta. Funderar på att baka bröd... jag kan knappast städa mer, för det har jag redan gjort, flera gånger... Lite brödbak blir det nog....

inte långt kvar nu...

En ganska tjock kellie :)
Men än så länge är hon lugn o fin.. Tempen låg dock på 37.4 idag, vilket jag blev lite förvånad över, men jag är iaf redo om dom skulle komma lite tidigare än beräknat :)
vi hörs!