för typ 10 år sen...

Så var jag en väldigt frän människa. (Nä, jag är inte seriös... ) Jag hade bara svarta kläder, gärna långa svarta kjolar. Stövlar med snörning, gärna knähöga... kängor hade jag också ibland. Mycke spets... gärna lite gammaldags stil... jag minns en sommar när jag gick på den lokala sommarmarknaden (som hålls en gång per år) å två små pojkar sa "Titta mamma, en häxa" och pekade på mej. Ja, ungefär så såg jag nog ut. Å ikväll sitter jag här och funderar... va är det som gör att man helt plötsligt tar på sej en annan färg? när jag var yngre kunde jag inte ha nåt annat än svart, det bara gick inte. Jag tyckte ofta andra kläder var fina.. men inte på mej.. sen helt plötsligt började jag ändå klä mej annorlunda... konstigt det där, hur det smyger sej på. En annan lustig sak är att jag hade mycket bättre självförtroende då... av nån anledning. Å den funderar jag fortfarande på.. Varför var det så....? Jag var ju verkligen bara mej själv. hade på mej det jag ville å inget annat. Idag har jag också bara på mej det jag vill och är förmodligen aningen tryggare som person... men ändå inte, på nåt vis...

Jag har haft X antal hårfärger genom åren. Men om nån visade mej denna bild för tio år sedan, å sa att såhär kommer du se ut när du närmar dej 30 så hade jag förmodligen skrattat... eller gråtit..Rätt spännande... hur man förändras...Jag trivs jättebra med mitt hår såhär, samtidigt kan jag sakna min långa svarta hår med. Å det kommer förmodligen komma tillbaka så småningom...Jag har ju ändå en förkärlek för mörkt långt hår. Å långt hår, ja det satsar jag på redan nu...mitt hår var dock i STORT behov av toppning... ganska rejäl sådan...

Nåväl, lite kul att se före och efter liksom...
Vet inte ens varför jag halkade in på dessa tankar nu...
Är det nåt jag VERKLIGEN funderar över så är det var SJUTTON dom där brösten tog vägen...
För dom har jag definitivt inte kvar nu ;)