Näe... Får man lov o ändra sej?

Min hjärna går på högvarv.. å har så gjort den sista tiden. Jag har HELA TIDEN vetat vad jag egentligen borde välja. Egentligen... Lilla Mindie, var den jag föll för redan från början, från första stund jag såg henne, å det har heller inte ändrat sej. Hon blir kvar här. Amie, min lilla snutta, som nästlade sej in i mitt hjärta av olika orsaker.... Hon är ju bara för söt, så liten o näpen... men det är just det, liten. Hon blir förmodligen en ganska nätt tik. Å inte alls det bästa valet om man ämnar använda henne i avel... Å jag VET det..... Jag vet verkligen det. Hur söt o fin o underbar hon än är passar hon förmodligen inte mej, och mina planer. Hollie däremot passar in på alla sätt och vis... vilket jag vetat, innerst inne, hela tiden. Att sälja den jag egentligen tycker är allra finast vore ju rätt knasigt med tanke på att det är min första kull, o första chans att behålla nåt jag verkligen tror på. Jag tycker ALLA mina valpar är fantastiskt fina, och jag är jättestolt över allihopa, o kommer fortsätta vara det, vilket känns jättebra.... Men jag inser att jag som jag sagt tidigare, måste välja med både HJÄRTA och HJÄRNA.......

Lilla Amie plutt... Jag kommer hitta ett skitbra hem åt dej, där du kan komma till rätta fullt ut :)
För jag, o många andra som känner mej, VET att jag skulle behålla dej även om du skulle bli för liten för tex avel. Jag skulle aldrig kunna slita mej från dej då, därför känns det mer rättvist att ge dej en bättre chans redan från början. Du kommer förmodligen passa för både uställning, agility,spår osv osv...Å visst, kanske avel med, det får framtiden utvisa. Den som kommer få dej, kommer troligtvis bli en väldigt lycklig hundägare iaf, det är nåt som är sant!