Ibland är det orättvist...

Hösten/vintern 2009, närmare bestämt den 27 november kom 4 kattungar till livet. Min lilla Signe hade varit ute och "syndat" igen, och reslutatet ser ni nedan...

4 underbart söta och välskapta kattungar... Men förlossningen var inte helt problemfri för mamma Signe. Hon hade det jobbigt, och kom faktiskt och hämtade mej precis när det var dags, jag minns att jag satt och kollade på idol på tvn.... Slemproppen hade gått, och signe var redo, men nånting kändes väl inte helt rätt, och hon verkade vara väldigt mån om att jag skulle vara med... Jag fick hjälpa till en hel del, hon hade svårt att få ut en va dom, och orkade inte ta hand om alla och tvätta,torka,fixa med navelsträngar osv... Jag torkade dom nyfödda raringarna ömt, snöpte av navelstängarna på några av dom, bytte nerkissade blodiga filtar till nya torra och fräscha. Signe hämtade sej ganska fort, och tog sedan väldigt bra hand om sina små... tiden gick, och dom små liven utvecklade snabbt egna personligheter och det är lika roligt att se varje gång...

Den här lille plutten var min favorit, vi kallade honom för "Ivar"... Han flyttade tillslut till min syster, vilket gladde mej eftersom jag hade svårt att slita mej ifrån honom. Där levde han livet med storebror, Harry,Hunden Frodo, min syster,hennes man och deras son. Speciellt var han också, brukade hoppa i sonens Badbalja och plaska... till sonens stora förtjustning såklart, "Iiiiija" blev nog snabbt en favorit... o inte bara hos honom utan även resten av familjen...
Igår fick Ivar sluta sitt liv, inte ens 2 år gammal... nåt "sjukt" hade satt klorna i honom, och det gick fort...Igår var min syster hos veterinären för att undersöka vad det kunde vara och det visade sej bland annat att hans levervärden var helt åt skogen, så illa att det förmodligen inte skulle gå att göra nånting åt... för att slipa lida fick han givetvis avsluta sina dagar...
Man får vara tacksam för att han slapp vara sjuk länge, och man får glädjas åt det han givit oss. Tänker på min syster och hennes familj som förstås måste sakna den lille gobiten väldigt mycket... och jag förstår att det måste kännas tomt. Det känns framförallt konstigt att en så ung katt ska kunna bli så sjuk?? Men tydligen har enligt veterinären kommit in andra katter med liknande symtom, om jag fattade rätt...Osäkert om det är något slags virus eller kanske någon ny fästingburen sjukdom, det vet ingen säkert än.... Hoppas verkligen att det sluta här, så fler slipper lida...

Kära syster och familj,kram på er! <3
och vi ses i helgen...