Föremåls-intresse? Jo, ja tackar ja...

Att "mittlar" ofta har starkt föremåls-intresse vet jag mycket väl. Det kan ofta var positivt, men att apportera toaborsten och komma o lägga den framför mina fötter när jag har kaffe gäster vet jag inte om det är så vidare värst trevligt. Att hämta trosor och strumpor o ge till Matte gör hon oxå hemskt gärna. Ja, det är ju Maja vi talar om. Visst blev jag glad när hon tog klöven o bar den så gulligt efter sitt första spår, men till vilken nytta är det att bära på toaborstar? Jag o Maja måste reda ut det här, om vad som är vettigt och inte. Dessutom måste hon lära sej lite vett kring bordet, för att bjuda på toaborstar till kaffet tillhör knappast gott uppförande ;)

Dessutom har hon en förkärlek till bajs av olika sorter. Rådjur, älg, hjort, häst, hund, hare, ja... allt man kan tänkas hitta såhär på landet. Idag utökade hon dessutom Menyn med en död sork... Maja visste mycket VÄL att hon inte fick äta den, därför sprang hon så fort hon kunde från Mattes arga vrål och skynade sej givetvis med att svälja sitt lättfångade byte... Nog för att jag inte vill ha nån "Lady" till hund, men Maja... lite stil och finess om jag får be? ;)

Jag vet att du är där nånstans!!!! Din lilla sork-luring...

Nä hörrni, skämt å sido....
Maja är underbar, o ingen hund är väl perfekt ;) Dessutom är hon ung och "dum", förhoppningsvis lägger hon iaf ner toaborst-apporteringen hehe... Men att leta sork, äta skit och annat smått o gott tillhör ju faktiskt vardagen... Däremot kan en Matte bli måttligt orolig när hennes lilla bebis äter döda ting och utbajsade saker, det kan ju faktiskt vara farligt ibland...
Jag får jobba mer på mitt "NEJ!" hehe...