Alla fula ramsor o bitterheter jag hävde ur mej natten då valparna föddes tar jag egentligen tillbaka... För stunden kändes det som att ALL skit drabbar mej, varför skulle just min hund åka på kejsarsnitt? osv osv... Men i efterhand vet jag att jag hade väldig tur... Allt gick ju ändå bra, Kellie mår bra, ALLA valpar överlevde osv. En annan sak att vara glad över är hur FRISKA hundar jag hittills haft... Å det ska man nog vara väldigt tacksam över. Nu verkar det dock ha blivit min tur... Imorse upptäckte jag att Mindie inte ville stödja på höger bakben... Jag började genast inspektera, men såg ingentting.... Provade att klämma lite o då gallskrek hon. Inte läge att avvakta o se om det går över då.... Jag slängde mej på telefån, i hopp om att få tid.. så snart som möjligt. Ringer givetvis "min" veterinär först. Får till svar "Klockan 12, kommer du då? För då har jag lunch"
Hon är väl en PÄRLA! Mindie fick lite lugnande o fick tassen rakad. Ingen direkt svullnad.. o inget annat kunde ses... så det blev röntgen. Det visade sej att hon hade två sprickor i benen i tassen... Som tur var ligger dom "bra" o veterinären tror att det kommer läka fint. Det blir att försöka hålla henne lugn o stilla, samt äta smärtstillande/antiinflamatorisk i 2 veckor... Valpar brukar läka fort o bra, så det är bara att hålla tummarna. Återbesök om 2 veckor... Orsak? Ja, troligtvis har nån kanske jag själv, eller nån annan trampat på henne. eller liknande.... Tack o lov så verkar det inte vara så allvarligt!
Mitt lilla hjärtegryn! <3
Mindies lilla rakade tass...
Lite ynklig är hon allt... pluttan <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar