Den värsta mardrömmen har slagit in....

Nu kommer jag skriva nånting som jag hoppats på att slippa skriva på väldigt lång tid...

Imorse fick min älskade Kellie somna in. Nästan 5 år gammal... å allting känns bedrövligt just nu...

I fredags började Kellie kräkas o matvägra.... På lördagen kände jag att det var dags att åka till vet då hon inte fick behålla nån vätska hon drack. Hon kaskad kräktes direkt.

Åkte till nya jourkliniken i kumla med henne. Hon fick dropp, alla prover såg bra ut, lite förhöjd på vita vilket visar på lite infektion. Men ingen feber o röntgen visade bara på gaser i magen. Åkte hem igen i tron om att det isf var magsjuka det handlade om. Men min magkänsla sa mej nåt helt annat....

Kellie fortsatte matvägra... blev varken sämre eller bättre... Under söndagen kräktes hon lite igen....

Fortsatte matvägra.. o jag kände att det där med magsjuka kändes mindre troligt...

Under måndagen fick jag rådet av min veterinär att ge henne kontrastvätska för att det lägger sej fint i tarmen o börjar göra att det känns bättre. Hämtade det, provade det.. men ingen skillnad.

Framåt kvällen blev min oro utbytt till panik... Kellie kräktes bajs.... massor av bajssörja....

Jag förstod direkt att det var stopp nånstans o kastade mej iväg till strömsholm.

Nya prover tog, o nya röntgen plåtar. Denna gång syntes det tydligt att tarmen var uppsvälld..

Det visade att det var mkt vätska o gas i tarmarna o att det var väldigt utspänt på ett håll.

Kellie blev inlagt för operation. Dom skulle ringa mej så fort det var klart....

Jag åkte hem med stor ångestklump i magen.... Somnade tillslut...

Vaknade av en iskall känsla vid 6 tiden... låg o stirrade i taket o bara väntade...

vid halv 7 fick jag samtalet jag bävat för...

Dom hade öppnat upp henne och det såg inte bra ut... Tarmen hade snott sej, bitar av tarmen var redan död och det hade börjat spricka..... Jag fick ju besluta på en gång att hon skulle få somna in, min älskade lilla skrutta... va ont hon måste ha haft... När allt var klart ringde veterinären igen och berättade att stora bitar av tarmen var helt ihop trasslad.... det fanns sammanväxningar, döda bitar och hade börjat spricka....

Allt är troligtvis pga kejsarsnittet för ett år sedan, det är ju tyvärr sånt som kan hända när man går in i kroppen o bökar. Hon sa att hon var förvånad över att Kellie inte var i sämre skick.... Hon trodde inte hon skulle överlevt natten om ja inte åkt in.... "Det var en riktig kämpe..."

Å det var hon, Min älskade fina underbara Kellie. Du har lämnat ett stort tomrum efter dej. Jag har gråtit o gråtit o gråtit.... o bitvis skrattar jag när jag tänker på hur knasig o tokig du kunde vara. Kommer aldrig att finnas någon som du igen.... Älskar dej för alltid, tack för alla fina år tillsammans!

Å tack för Hollie och Mindie!

RIP "Kellie"
2008-03-22 - 2013-01-29