torsdag 9 februari 2012

Tiden går...

Å valparna växer... Men inte utan lite trassel... minns inte om jag berättat att dom blivit dåliga i magen? I vilket fall så blev dom ju det... Första åtgärd: Sluta med Vetrimoxinet till kellie.... Andra åtgärd: Ge Diarsanyl. 3e åtgärd: ge lite vätske ersättning..... 4e åtgärd: Avmaska Kellie.... å ge valparna Canikur Pro..... Allt detta i samråd med veterinär.... Tack o lov har ju alla valpar gått upp i vikt o varit pigga o glada... tills i förrgår... vägde min lilla "Kelliejunior" å hon hade inte gått upp ETT enda gram!!!! Kan säga att hjärtat vred sej i mej.... o jag fylldes genast av en STARK obehagskänsla... Hon tuttade ju... jag såg att hon hade tutten i munnen... o snuttade lite.. men låg annars rätt stilla vid bröstet... Hennes syskon däremot är ju helvilda vid tuttarna.. stångas o boxas.. ligger still en stund.. stångas boxas drar i tutten osv...

Nä, det fick bli en tur till apoteket direkt o köpa ersättning o flaska. Så länge hon fortfarande vill, och försöker äta finns det hopp! Igår blev dom även avmaskade med Banminth, Tyckte det var läge nu, då dom EV. fått mask från mamma, å det är därför magarna är kassa.. även om det är lite tidigt... men som veterinären sa, det finns alltid undantag.
Fick i "Kellie Junior" ca 35 ml ersättning under hela dagen igår... det var typ en 3e del av vad hon skulle ha under hela dygnet.. men mellan mina matningar började hon tutta mer o mer...

Låg längre stunder vid tutten.... började grejja mer, anstränga sej mer.. o tutta mer som dom andra... Bra tänkte jag, bara hoppas att hon kommer igång ordentligt... Igår kväll/natt tuttade hon väääldigt länge och VÄL, låg kvar när dom andra slutat... å jag HOPPADES att jag skulle få se en viktökning på morgonen... å tack o lov, så var det! Imorse när jag vägde henne hade hon gått upp 11 gram sen igår! Bara hoppas att det håller i sej! En liten kämpe!

Det är hon som ligger i mitten av högen, röd och vit. Visst ser ni väl hur lik hon är mor sin? Exakt samma färger, både på kropp å ansikte, hon har bara lite mer bläs.... Mitt lilla hjärtegryn!

Henrics Favorit valp, "Minstingen". Minst vid födseln, men ujijuj va hon drar iväg! Vild som få är hon nu, och igår lyckades hon klättra ur valplådan... Hon hade ju smeknamnet "Gnällspiken" första veckan för att hon gnällde för minsta lilla.. Men det har hon slutat med, utvecklas konstant! Å klarar många saker galant nu... UTAN att skrika ;)


Mina små hjärtan...
Ni ska veta att man fäster sej OTROLIGT fort, det gör iaf jag.
Man gör VAD som helst för att dom ska må bra.... o man VÄGRAR ge upp...
Har vi klarat det såhär långt trots den hårda starten ska vi klara oss hela vägen!

Jag kan säga att jag redan nu har namn klara, MEN det förblir en hemlighet tills papper är inskickade o allt sånt är klart... :P

Håll ut! hehe...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar